Resan startade i Rom med hyra av bil i tolv dagar. Turen gick till Maiori som ligger mellan Amalfi och Salerno, till Cilentohalvön tre timmar söderut, till Tropea-trakten på tåspetsen på stöveln också drygt tre timmars biltur, till Apulien på klacken och sen hemåt via Garganohalvön upp till Pescana och sen genom Abruzzerna för att avslutas i Rom.
Från Ravello mot Maiori
Vägen från Salerno till Maiori är ytterst slingrig och smal. I april/maj är det dock lite trafik. Maiori ligger vid kusten med Lattaribergen intill. Nära ligger Ravello på en höjd dit det även går en vandringsled vilket innebär uppförsbacke! Maiori är relativt stort med strandpromenad, lungomare, och ett trevligt promenadstråk längs utloppet av vattendraget genom stan. I Ravello bör man besöka de två fina trädgårdarna, Ruffalo och Cimbroni med fina planteringar och fina vyer. Längre upp finns Scala som även den är fin. Vägen till orterna är mycket slingrig och smal. Kör man sen ut till motorvägen får man en fin vy över bergen och Salerno.
Maiori
Vi tog vägen till Cilentohalvön och Parco Nazionale del Cilento via motorväg till Batapaglia och sen vägen förbi Paestum till Acciaron som är en badort med mycket fin sandstrand. Vi bodde en bit upp i bergen i San Mauro, en trevlig liten ort. Här finns en del hus som har övernattningsrum. Vägen upp är slingrig med fina vyer. Det finns flera vandringsleder här uppe eller så nöjer man sig med att strosa runt i någon by och njuter av växligheten och vyerna. Det är väl inte helt lätt att följa kartorna! Ta en tur till högt belägna Castellabate och Oliastro vid kusten för det fina böljande landskapet.
Acciaron
Stranden i Acciaron
Cilentohalvön
Utsikt från San Mauro
Väg mot Capo Vaticano
Vi valde att ta kustvägen söderut pga dimma i bergen. Bergen längs vägen är fina. Där Cilento tar slut söderut börjar berg utmed havet, det är en slingrig och vacker väg lik Amalfivägen. Det är lite trafik. Några slättområden finns men sen är det vackra berg igen. Efter motorvägen börjar en rätt dålig väg med håligheter ner till Tropea. Vi bodde nära Cap Vaticano. Landskapet är böljande och vackert. Här finns fina sandstränder och vikar. Vi bodde vid Tonnicellibukten med flera hotell att välja mellan. I maj är priserna på rummen behagligt låga. Stranden vid orten St Maria är tilltalande. Det är nära till Tropea, även den med sandstränder. Längre söderut finns fina Scilla och vägen dit är av Amalfikaraktär. En del orter med mycket trafik måste passeras. Här märks av fattigheten i södra Italien. Vi tog motorvägen tillbaka, en hisnande väg med mest tunnlar men också fina vyer. Gratis dessutom! Vägen in mot Cap Vaticano går genom ett Toscanaliknande landskap.
Vy från Castellabate
San Maria vid Capo Vaticano
Vägen mot Scilla
Scilla
Vägen till andra sidan dvs till Apulien går genom ett ganska slätt område med fruktodlingar. I Apulien börjar ett annat landskap med gärdgårdar av sten och olivträd och vin. Även trullihusen börjar här. Vårt mål var en gård utanför Ostuni. De heter masseria här. Här kan man finna lugnet. En löprunda bland tusenåriga olivträd kan rekommenderas. Staden är förtjusande där den med vitmålade tronar en bit upp i landskapet. Stränderna är väl inget att hurra för då det ofta blåser och är flackt. Staden Lecce finns en timmes bilväg söderut över slättområde. Längre söderut ska det vara ett betagande landskap. Nu i början av maj är det grönt och frodigt för att senare övergå i torrt och sönderbränt. På hösten övergår det i röda färgnyanser. Kör man norrut inåt landet genom de orter som finns här upplever man ett vackert landskap. Vägarna håller en hög standard. Vårt mål var Trani. Den har en trevlig gammal stadsdel med en fin gammal hamn.
Apulien och en av städerna i vitt
Kring Ostuni
Nästa mål var Garganohalvön och naturreservatet med ett imponerande antal orkideer. Tiden var knapp så det var mest utblommande exemplar vi såg. Kusten är fin här med flera fina orter. Det är ett populärt fritidsområde med många hotell. Vidare norrut är det ett platt landskap. Mycket av kusten söderom upptas av saltutvinningssjöar.
Strand vi Termoli, norr om Gargano
Färden norrut blev efterhand allt finare, dels pga en fin motorväg dels av att ett böljande landskap började. Efter Pescara och västerut mot Rom passeras ett enormt fint bergsområde, Abruzzerna. Vägen går genom dalgångarna.
I Rom fick vi en mycket fin första dag med en promenad på 14 km genom parker och förbi fornlämningsområden och monumentalbyggnader. Annars kan Rom upplevas som stökig med all biltrafik.
Rom och rosenträdgården
