Övernattningstur i Dalsland med Skånes isseglarklubb, 2012

Västra Silen i Dalsland

Det är inte så ofta isarna ligger utan snö i Dalsland. De senaste veckorna har de dock gjort det. Imorgon lär det vara slut för då väntas snöområde komma in. Dessa övernattnignsturer, ofta torsdag till söndag, men i år bara två dagar, brukar vara riktiga höjdare för skridskoälskare. Vi valde ett boende i Bengtsfors som ligger vid södra Lelången så det är bara att ge sig ut på isen därifrån. Dock, den första dagen, lördag, valde vi Silensjöarna en bit norrut. Så här såg färdrapporten ut:

Västra sidan av Västra Silen upp till Näs i norra änden. Vi avstod Årjäng för det såg jobbigt ut att ta sig dit. Kafferast på berghäll i solen med isens råmande som lunchmusik. Östra sidan tillbaka med vissa avsteg till västra sidan pga råkar. Nere vid Krokfors hittade vi en bastant byggd trätrappa som vi tog oss upp till vägen i avsikt att komma till Östra Silen. Trätrappans byggherre läxade upp en som tagit en genväg i skogen. Hon var vänligt sinnad till övriga. Bron över Dalslands kanal och ner till andra sidan. Här är en hal grusväg som däckar oförsiktiga. Allt detta klättrande undviker man om man istället väljer liten väg som går bredvid kanalen. Men det var det ingen som sa. Östra Silen visade sig vara en pärla. Man håller kurs österut och passerar höga bergssidor och fina öar. När solen skiner och isen är näst intill perfekt och vi hade övergått till Glidargrupp så insåg vi att bättre kan det knappast bli. GLSK´are sågs på klipphällarna vinkande och solande. Det är första gången vi sett en skridskogrupp med en hund (måste ha haft broddar på tassarna). Vi gled tillbaka för att åter ta oss över till V Silen fortfarande utan vetskap om genvägen. Här tog det en stund att hitta fast is att gå ut på. Sen var det6 kmtill bilen. Vi var rejält trötta i benen och hade svårigheter att ta oss ur bilen. Men allt annat kändes bra. Det blev en tur på cirka75 kmmen då var också på isen kl 8.30 och höll på till kl 16.

Hjälm och rastställe på Lelången, båda viktiga

Söndagens färdrapport:

Västra sidan av Lelången norrut i medvind i 3 mil kändes nästan för enkelt. Småsprickor i isen höll skärpan uppe. Naturen bjöd inte på så mycket dramatik men en del fina småöar passerades. Torrskogs kyrka passerades och strax därefter två aborrfiskande infödingar. Märklig dialekt, men det tyckte de säkert också om vår skånska. Vid Gummenäs tog vi fika tillsammans med grupp tre som hunnit upp oss. Här finns många fina vindskydd med eldstäder och sköna soffor i träslanor. Vi fick höra på andra gruppens nya planer; det vore häftigt att åka till Lennartsfors och ta Stora Le tillbaka och bli hämtade av Sune som ändå skulle till Dals Ed. Så blev det också. Vi tog en kort sväng norrut och tyckte sen att vi behövde disponera krafterna för hemturen i lite motvind. Denna den östra sidan visade sig var riktigt fin och bjuda på häftiga klippväggar och t o m lite vattenfall. Råkar med jämna mellanrum speciellt i början men sen var det inga större problem. Vi smög längs stranden för det mesta. Här var det riktigt härlig åkning. En gubbgrupp från Solstaskäret kom ikapp oss. Dem hade vi träffat dagen innan också. De berättade att Stora Le låg öppen. 2011 var den frusen och förväntas nu inte lägga sig igen förrän 2040. Nu var vi två gubbgrupper som for söderut. Vi släppte karlstadsborna, de åkte lite fortare än oss. Efter en lång sträcka med berg hittade vi vårt kaffeställe på en soffa av tallbarr. Ingen sol men soldis. Den omväxlande kusten fortsatte och efter en timme gled vi in i Bengtsfors igen. Det blev en tur på62 km.

En film jag tog av äventyret

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *