månadsarkiv: maj 2016

Vandring längs Mölleån på Själland maj 2016

Mölleån

Mölleån

Det var utlyst en tur som Lars-Åke Aronsson höll i. Det blev en ytterst fin tur. På Huvudbangården tog vi S-tåget till Lyngby (3 zoner). Det finns en fin broscher upptryckt över området ”Langs Mölleån, fra Lyckby til Öresund”. Hela leden är 12 km lång. Man kan paddla kanot hela vägen från Furesjön till Öresund, med lyft vid kvarnarna. Järnvägsbanan Närumbanan, har stationer vid Fuglevad, Brede, Örholm och Ravnholm. I Jägersborg finns förbindelse med S-tåg till Köpenhamn. Det går även bussar. I Rådvad valde vi att ta av genom Dyrehaven till stationen i Klampenborg station och Öresundståget. Man kan gå på båda sidor om ån. Den nordliga leden går genom ett mer flackt område. Den södra har mer kuperad terräng.

Mölleån och dess industrier

Mölleån och dess industrier

Möllorna /kvarnarna (på svenska) är den danska industrins vagga. Kvarnar fanns redan på vikingatiden för att mala mjöl. Det var knut den store som tog dit engelsmän för att få igång verksamheten. Ån bildades av smältvatten då inlandsisen smälte för 12 000 år sedan. Ån omges av ek- och bokskog främst. Hela ån har en längd av 36 km och en fallhöjd på 29 meter. Fallhöjden i den nedersta delen, 18 km, från Furesjön, på 20 meter delas av de nio kvarnar som finns. Det finns två förlopp av ån för fördelning av vatnet. Man har enats om vilket vattenstånd som ska finnas så att alla kvarnarna får vatten. 10 miljoner kubikmeter vatten rinner genom ån årligen. Det är detsamma som vad Furesjön rymmer. Man kallar den sjöns magasin. Sjön är på 10 kvadratkilometer.

Vid början på Mölleån finns kanotuthyrning

Vid början på Mölleån finns kanotuthyrning

Turen började i Lyngby där en liten idyllisk sjö finns livligt frekventerad av kanoter denna vackra dag. I ”paviljongen” tog vi första kaffepaus. När turen för första gången ordnades 31 augusti 2014 var det tre deltagare som skulade här när regnet började inför det stora regnovädret som orsakade översvämningar och trafikkaos på båda sidor sundet. Det slapp vi idag! Den första kvarnen är Lyngby mölla, som nu är museum. Stigen går utmed sjön och under järnvägen. Nästa plats att stanna till vid är Sorgenfri slott, som ägs av kungafamiljen och användes av dem, så det är inget tillträde dit. Det är ursprungligen en romantisk landskapsträdgård. Leden går bland annat i skuggan av bokträd längs järnvägen.

Längs Mölleån

Längs Mölleån

Sen kommer Fuglevad vandmölle, som ingår i Frilandsmuseet. Man passerar sedan Rörskogen där man har bevarat det naturliga slingrande mönstret av ån. Man går i Brede alle med bokträd. Därefter kommer man fram till Brede verk som senast varit en klädesfabrk. Där finns industrimuseet med gratis entre. Nationalmuseets Friluftmuseem finns intill, även det med fri entre. Längre fram kommer man till Örholms verk, som varit krutverk, sen koppar och järnverk och senast pappersbruk.

Örholme

Örholme

Nymölle kommer sen och det var senast färgeri och strumpfabrik. Vid Ravneholms skog blir det kuperat. det kallas det danska Schweiz. En gammal hålväg går genom skogen. Den stora fabrik som kommer sen heter Ravnholm som blev pappersfabrik 1906 och ägdes av Schons fakriker.

Ravnholm

Ravnholm

Det kommer två broar varav den västra har en stor vattenledning under sig och den östra en avloppsledning. Det är två kommuner som försörjs av ledningarna. Närumsbanan korsar Mölleån på en hög bro. Den byggdes för att transportera gods till fabrikerna. Reningsverket Lundtofte kommer sen. Det renade vattnet leds ut i ån. Den fabrik som man ser kommer till heter Stampen pga att man stampade tyget så att det skulle bli tätt. Den sista anläggningen vi kom till var Rådvad där vapen framställdes under 1600-talet. Det blev sen krutverk och därefter tillverkades järnredskap bl a knivar och det pågick till 1973. På Rådvad kro tog vi en god öl.

Rådvad

Rådvad

Närmast Öresund ligger Strandmöllan som varit en pappersfabrik. Vi svängde emellertid in i Dyrehaven som tillsammans med Jägerborgs hegn är 8 km från norr till söder. Det var en gång kungens jaktmarker och jaktslottet brukas än idag. I parken finns gamla, stora ekar men även bokträd, al, mm. 2000 kronhjortar, rådjur, mm stövar omkring ganska oblyga. Turen blev strax under 15 km.

Dyrehavsbacken

Dyrehavsbacken

Stora, märkliga träd i Dyrehaven

Stora, märkliga träd i Dyrehaven

Inlines i Flaeming-Europas Skate-region, maj 2016

Detta inlinesparadis ligger fem mil söder om Berlin i ett område som kallas Flaeming. Det är cirka 15 år gammalt. Det är alltså gamla Östtyskland, vilket fortfarande märks på byggnader och vägar. Inlinesbanorna däremot är mycket fina. Det är ett flackt område så några större höjdskillnader finns inte. Cykel, rullstolar, etc kan naturligtvis ochså färdas där. Det finns hotell i anslutning till banorna liksom näringsställen. Banorna underhålls väl. Vegetationen är främst tallskog.

Fina inlinesbanor i Flaeming

Fina inlinesbanor i Flaeming

Hit åkte vi, sex personer från skridskoklubben. Vi körde hyrd buss till Gedser i Danmark, tog färjan till Rostock, och sen körde vi på motorväg och en ganska lång sträcka på mindre vägar till hotellet, totalt cirka 50 mil. Det tog cirka tio timmar. På http://www.flaeming-skate.de finns mer information. En utförlig boschyr finns.

Flaemingområdet

Flaemingområdet

Vi valde ett hotell utanför Luckenwalde i den norra delen, hotell Zum Eichenkranz i Kolzenburg. Luckenwalde ligger någon kilometer därifrån. Själva orten är inget att hurra över, den går i öststatsnyans (dock tio bagerier/kaffeer i centrum!) ! Jutebog har däremot betydligt mer att erbjuda men då har man en transportsträcka ut till banorna om man bor där. Det finns ett antal markerade banor som är numrerade men man kan också sätta ihop en egen tur. Som mest körde vi 92 km och det var då i en ”konsumslinga”. Med en extra runda fick vi ihop 104 km denna dag. På en eftermiddag, två hela dagar och en förmiddag körde vi smmanlagt 220 km. Underlaget är ypperligt. Raststälen med vindskydd och tak över huvudet finns med jämna mellanrum. Ett antal byar passerades, de flesta i utkanten. Ofta är bygatorna stensatta med ganska grov sten, men på dessa behöver man inte köra. Flera byar är av rundbykaraktär, dvs har en gröning mellan två husrader. De kan förefalla ganska sterila och färglösa och oftast med enkla trädgårdar. Mitt i ett område kan ett eller flera fallfärdiga eller illa underhållna hus ligga. Även små orter har ofta ett värdshus med en biergarten. Förfallna industribyggnader ses i en del orter.

Lite duggregn och våta banor

Lite duggregn och våta banor

Flaeming inlines

Flaeming inlines

Området domineras av odlingar, främst sparris, potatis, majs, solrosor och bärbuskar (blåbär). Läplanteringar finns på många ställen. Långa cykelraksträckor kan ibland gå parallellt med en mindre väg. Enorma fält med grödor passeras. Enorma bevattningsmaskiner med en bredd på flera hundra meter används. Nu i maj förgyllde ginstbuskar vissa sträckor. Massor av vindmöllor för energiproduktion ses. Det är sandjord i hela denna del. En del områden har tidigare varit militära övningsområden och några är fortfarande avspärrade.

Ringmur runt en av städerna

Ringmur runt en av städerna

Södra Italien april/maj 2016

Resan startade i Rom med hyra av bil i tolv dagar. Turen gick till Maiori som ligger mellan Amalfi och Salerno, till Cilentohalvön tre timmar söderut, till Tropea-trakten på tåspetsen på stöveln också drygt tre timmars biltur, till Apulien på klacken och sen hemåt via Garganohalvön upp till Pescana och sen genom Abruzzerna för att avslutas i Rom.

Från Ravello mot Maiori

Från Ravello mot Maiori

Vägen från Salerno till Maiori är ytterst slingrig och smal. I april/maj är det dock lite trafik. Maiori ligger vid kusten med Lattaribergen intill. Nära ligger Ravello på en höjd dit det även går en vandringsled vilket innebär uppförsbacke! Maiori är relativt stort med strandpromenad, lungomare, och ett trevligt promenadstråk längs utloppet av vattendraget genom stan. I Ravello bör man besöka de två fina trädgårdarna, Ruffalo och Cimbroni med fina planteringar och fina vyer. Längre upp finns Scala som även den är fin. Vägen till orterna är mycket slingrig och smal. Kör man sen ut till motorvägen får man en fin vy över bergen och Salerno.

Maiori

Maiori

Vi tog vägen till Cilentohalvön och Parco Nazionale del Cilento via motorväg till Batapaglia och sen vägen förbi Paestum  till Acciaron som är en badort med mycket fin sandstrand. Vi bodde en bit upp i bergen i San Mauro, en trevlig liten ort. Här finns en del hus som har övernattningsrum. Vägen upp är slingrig med fina vyer. Det finns flera vandringsleder här uppe eller så nöjer man sig med att strosa runt i någon by och njuter av växligheten och vyerna. Det är väl inte helt lätt att följa kartorna! Ta en tur till högt belägna Castellabate och Oliastro vid kusten för det fina böljande landskapet.

Acciaron

Acciaron

Stranden i Acciaron

Stranden i Acciaron

Cilentohalvön

Cilentohalvön

Cilento

Utsikt från San Mauro

Utsikt från San Mauro

Väg mot Capo Vaticano

Väg mot Capo Vaticano

Vi valde att ta kustvägen söderut pga dimma i bergen. Bergen längs vägen är fina. Där Cilento tar slut söderut börjar berg utmed havet, det är en slingrig och vacker väg lik Amalfivägen. Det är lite trafik. Några slättområden finns men sen är det vackra berg igen. Efter motorvägen börjar en rätt dålig väg med håligheter ner till Tropea. Vi bodde nära Cap Vaticano. Landskapet är böljande och vackert. Här finns fina sandstränder och vikar. Vi bodde vid Tonnicellibukten med flera hotell att välja mellan. I maj är priserna på rummen behagligt låga. Stranden vid orten St Maria är tilltalande. Det är nära till Tropea, även den med sandstränder. Längre söderut finns fina Scilla och vägen dit är av Amalfikaraktär. En del orter med mycket trafik måste passeras. Här märks av fattigheten i södra Italien. Vi tog motorvägen tillbaka, en hisnande väg med mest tunnlar men också fina vyer. Gratis dessutom! Vägen in mot Cap Vaticano går genom ett Toscanaliknande landskap.

Vy från Castellabate

Vy från Castellabate

San Maria vid Capo Vaticano

San Maria vid Capo Vaticano

Vägen mot Scilla

Vägen mot Scilla

Scilla

Scilla

Vägen till andra sidan dvs till Apulien går genom ett ganska slätt område med fruktodlingar. I Apulien börjar ett annat landskap med gärdgårdar av sten och olivträd och vin. Även trullihusen börjar här. Vårt mål var en gård utanför Ostuni. De heter masseria här. Här kan man finna lugnet. En löprunda bland tusenåriga olivträd kan rekommenderas. Staden är förtjusande där den med vitmålade tronar en bit upp i landskapet. Stränderna är väl inget att hurra för då det ofta blåser och är flackt. Staden Lecce finns en timmes bilväg söderut över slättområde. Längre söderut ska det vara ett betagande landskap. Nu i början av maj är det grönt och frodigt för att senare övergå i torrt och sönderbränt. På hösten övergår det i röda färgnyanser. Kör man norrut inåt landet genom de orter som finns här upplever man ett vackert landskap. Vägarna håller en hög standard. Vårt mål var Trani. Den har en trevlig gammal stadsdel med en fin gammal hamn.

Apulien och en av städerna i vitt

Apulien och en av städerna i vitt

Kring Ostuni

Kring Ostuni

Nästa mål var Garganohalvön och naturreservatet med ett imponerande antal orkideer. Tiden var knapp så det var mest utblommande exemplar vi såg. Kusten är fin här med flera fina orter. Det är ett populärt fritidsområde med många hotell. Vidare norrut är det ett platt landskap. Mycket av kusten söderom upptas av saltutvinningssjöar.

Strand vi Termoli, norr om Gargano

Strand vi Termoli, norr om Gargano

Färden norrut blev efterhand allt finare, dels pga en fin motorväg dels av att ett böljande landskap började. Efter Pescara och västerut mot Rom passeras ett enormt fint bergsområde, Abruzzerna. Vägen går genom dalgångarna.

I Rom fick vi en mycket fin första dag med en promenad på 14 km genom parker och förbi fornlämningsområden och monumentalbyggnader. Annars kan Rom upplevas som stökig med all biltrafik.

Rom och rosenträdgården

Rom och rosenträdgården