Denna turen valdes ut från Karin Hoffmans bok om Söderåsen för att vara lagom lång så här i början av säsongen. Den blev 11 km och vi var 12 i långfärdsskridskoklubben SIK som gick turen.
Vädret var precis lagom och det gröna bladverket höll på att utvecklas. Denna gång var kartan lätt följa. efter att ha börjat på en stig och en bit grusväg kom ett parti med lite blötare underlag och sen kom snår och kullvälta trädstammar som fick forceras. när det började se lättare ut kom ett parti med mer kuperad terräng med glesa röda markeringar på träden. Vi nådde till sist en grusväg och pustade ut. Efter någon kilometer hittade vi en passande backe med sol och utsikt och tog lunchpaus där. Grusvägen fortsatte i jordbruksområde och gårdar passerades. Den sista delen gick delvis igenom granskog.
Näsetvandrarna hade en tur på Vellinge och Eskilstorps ängar och återfärd över grusvägarna kring Ängavägen och Vellinge Väster. Starten var vid Vellingeblomman parkering. Turen blev kring 8 km.
Det kanske inte låter något speciellt men denna turen stannar i minnet. Vad det är? Svårt att säga men det kan beror på att jag är uppväxt i området och tillbringade många sommar- och vinterdagar på ängarna. Söderslätt med de vidsträckta odlingsmarkerna och fria vidderna är ju något speciellt. Ängarna är också speciella med sin fullkomliga platthet och sundet och holmarna vid Foteviken i fonden. Några kor eller hästar är inte utsläppta än och fågellivet har inte kommit igång.
Vi var ett 25-tal vandrare denna gång och klarade turen på 3 timmar med paus för förmiddagskaffe.
25 mil eller 3 timmar från Lund med bil men det går utmärkt att ta tåget dit också.
Lammhult ligger vid sjön Allgunnen, i ett område med många sjöar. Denna vinter var det klubbturer dit med tåg och vidare med taxi till isen. Första helgen i februari var det 13 åkare och helgen efter hela 32 åkare.
Senare var det en del som i mindre grupper bestämde sig för att åka dit för att få några dagars skridskoåkning. Jag var med i en grupp på tre personer. Vi åkte på fredagen och var framme på kvällen. På lördagen la vi ut en inbjudan till klubbmedlemmar för klubbturer. Det blev att vi åkte alla i en grupp. Det var tidigt upp för de som tog sig ända från Malmö/Lund.
Övernattar gör man förslagsvis i vandrarhemmet eller herrgården utanför Lammhult. Skillnad i komfort men inte så mycket i pris, faktiskt.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Som vi tänkt turen skulle vi försöka komma runt Allgunnen innan lunch för att isen sannolikt inte skulle hålla så länge. Det började fint längs östsidan med många fina blanka partier av kärnisar. Det är ovanligt vid den här tiden på året.
Det är en kul sjö med många fina öar i den nordöstra delen. Det inbjuder till att kryssa runt även om vi bara rundade några stycken denna dag.
Det blev fika på Storö när vi redan vänt hemåt. Efter fikat märktes tydligt att solen och värmen påverkade isen, ljudnivån blev en helt annan med brak och sprak. Visst blev det så att isen höll om än med en del sprickor, råkar och svaga partier den sista biten. Några landpassager blev det den sista timman.
De som var intresserade av att åka upp på söndagen avrådde vi med tanke på den långa turen dit i förhållande till tiden på isen. Vi brukar ju säga att det ska vara minst lika många timmar på isen som turen dit och hem tar.
Vad skulle vi då kunna hitta för sjö på söndagen? Fredrik fann finsjö söder om Skillingaryd när planen gjordes upp igår, Linnesjön är namnet. Fast vi visste vi inte då att den skulle vara så fin. Det var en underbart omväxlande sjö. 25 km runt. Stabil is med visst knak. Helt slät med marmorering som var overklig. Det blev ett varv och två extra snurror. Efter en plats i solen på klipphäll och fika beslöt vi att avsluta då de vita partierna mjuknade. Sjön Rusken ligger mellan dessa två sjöar.
