Nice på nytt, april/maj 2018

 

Fina parker i Nice

Jag vet inte vilken gång i ordningen vi är i Nice, men det är säkert 10. Det ÄR en trevlig stad med många möjligheter. Vi bodde som vanligt uppe vid järnvägsstationen, som vi funnit vara strategiskt med tåget och spårvagnen i närheten. Inga gatuarbeten igång! Det brukar det vara. Allt verkar vara klart för tillfället. De har verkligen fått till det på olika sätt. Parkstråket från Place Massena och uppåt mot konstmuséet är riktigt fint. Vi inleder oftast med att gå till Coco Beach och strandstigen på klipporna. Denna gång gick vi så långt det är möjligt, dvs inte den långa trappan upp till vägen. Dan efter tog vi tåget till Ventimiglia, med pensionärsrabatt har man cirka 40 procent rabatt. Det gäller bara att leta upp rätt ställe att klicka på i biljettautomaten. I Italien är det billigare än i Frankrike i saluhallen. På fredagarna är det en jättemarknad längs kustvägen. Det blev ett besök på stranden och lite strosande i stan. Nästa tradition är att åka till Beaulieu med tåg och gå Cap Ferrat runt. Det är alltid lika fint. Innan Villefranche finns en trevlig badstrand med servering. Leopolds villa var till salu förra året för 3,5 miljarder kronor! Vi tog buss nr 81 tillbaka till Nice. Från Place Garibaldi gick vi till hotellet.

Coco beach

Fortsättningen förbi Coco beach

Ventimiglia

Gamla stan i Ventimiglia

Beaulieu, stranden

Längst ut på udden Cap Ferrat

Nästa dag tog vi spårvagnen till hållplats Falicon nästan vid slutstationen i den västra sträckningen. Vi gick uppåt på rödvit GR-led. Fina bostadskvarter, över motorvägen, kom utanför stadsgränsen, till litet samhälle, uppför en trappa, kom till entrén till Gauter-kanalen. Här motionerar många. Man har en fin vy över Nice. Sträckan är cirka två kilometer längs kanalen. Vi gick till närmaste busshållplats och tog buss till Matisse/Cimiez. Här är park och rosenträdgård. Sen går man ner till andra ändhållplatsen på östliga delen av spårvägen.

Motionsspåret längs kanalen norr om Nice

Rosenträdgården

Nästa dag var klämdag för fransmän och italienare vilket innebar att i Antibes var det massor av italienare. Vi tog tåget dit. Vi gick längs kusten en bra bit ut på udden och svängde sen av västerut tills vi nådde andra sidan udden. Det är väldigt dött vid denna tiden på året.

Cape de Antibes

Cap de Antibes

En annan dag tog vi tåget till Rochebrune och gick runt udden Cap Martin, som också är en höjdare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *